”Du ska ju framåt, inte uppåt”, är en klassiker som jag ofta hör och som syftar till att slå fast att rörelser i höjdled när man springer alltid är dåliga och att man ska sträva efter att minimera rörelserna uppåt. Men så är det ju inte. För du är ju en kanon. Och har ont om krut.
Det här med rörelser i höjdled är knepigt. Det låter så logiskt att minimera rörelser i höjdled för att spara energi. Har du följt mig ett tag har du däremot hört hur jag brukar säga att rörelser i höjdeld både kan vara bra och dåliga. Men alla löpare jag träffar har inte följt mig utan säger just: ”Du ska ju framåt, inte uppåt”. Ibland när jag försöker förklara hur det hänger ihop har jag noterat är hur en del personer slutar lyssna eftersom det blir lite komplicerat. Kanske inte så konstigt då det handlar om olika förhållande mellan vertikala krafter, gummisnoddseffekter, hur olika saker som kostar mekanisk energi är olika i olika farter och att allt även påverkas av olika underlag och typ av löpare, etc. Och när folk slutar lyssna når jag i alla fall inte fram mitt budskap. Så om vi skippar alla komplicerade förklaringar till hur det funkar tänkte jag prova ett sätt att visa hur det kanske inte alls är så smart och energisparande att sträva efter alltid minimera rörelser uppåt.
När du springer kommer din tyngdpunkt att röra sig i en båge framåt. Den måste gå i en båge, det är fysikaliskt omöjligt att försöka få tyngdpunkten att röra sig framåt helt horisontellt. Är du med så långt? Bra.
Vi låtsas nu att du är en kanon som ska skjuta en kanonkula så långt som möjligt. Kanonröret kan riktas i olika vinklar uppåt och nedåt så den kan skjuta rakt upp eller ner i marken precis framför sig. Varje kanonkula skjuts med exakt samma kraft, samma mängd krut används varje gång. Det kommer att finnas en perfekt vinkel som gör att kanonkulan kommer så långt som möjligt. Den riktningen är INTE att låta kanonröret vara helt horisontellt. För är röret riktigt exakt rakt fram kommer inte kulan så långt. Å andra sidan kommer kulan inte så långt om man har röret riktat för mycket uppåt.
Om kanonkulan inte kommer så långt måste man bränna av lite mer krut för att få kulan lika långt som vid den optimala vinkeln. Det har då gått åt mer krut/energi för att få kulan att färdas samma sträcka som vid den perfekta vinkeln.
Överför vi nu det här till löpning betyder det att om du har röret ställt för högt (vilket är vanligast) skuttar du för mycket upp och ner och kommer då inte så långt vid varje frånskjut och måste fylla på med fler steg/energi. Samma sak om du rör dig för lite upp och ner. Du bränner lika mycket energi/krut som vid den optimala vinkeln men kommer inte så långt. Och du vill ju komma i mål genom att ha bränt så lite krut som möjligt.
Är du pacifist kan du istället tänka att du är en golfspelare som ska försöka nå green på ett enda slag. Nu är jag ingen golfspelare, men jag har svårt att tro att någon golfspelare någonsin har tänkt: ”Om jag slår bollen så rakt fram och nära marken som möjligt så slösar jag inte med med energi uppåt och kommer därmed att komma så långt som möjligt”. Men när det gäller löpning är det alltså en tanke som många tänkt.