Skrev nyligen ett inlägg om kost. Gör här ett till. Den här gången om den vita döden: socker och vetemjöl. Kastar även in ett recept på de kenyanska löparnas favorit kost ugali.
”Socker. Socker och vetemjöl. Jag fattar inte att den ens får säljas”. Det här är ett riktigt citat från en riktig person som anser sig kunna en hel del om kost och människokroppen. Samtalet jag hörde var mellan socker-och-vetemjöls-hatande vänner och gick i korthet ut på att vitt socker och vetemjöl gör folk sjuka. Alla bli sjuka, får inflammationer i kroppen, sämre immunförsvar och blir allmänt rätt krassliga. De vet bara inte om det eftersom de alltid har ätit socker och vetemjöl och därför inte förstår hur sjuka och eländiga de är.
Nu finns det så klart människor som verkligen inte alls mår bra av varken socker eller vetemjöl, precis som det finns folk som inte mår bra av nötter trots att nötter i regel är väldigt nyttiga för de flesta andra. Och att undvika socker i större mängd är nog ett rätt bra hälsobeslut. Många upplever också att de mår bättre efter att de har slutat med något livsmedel. Titta bara på Lars Frölander som ofta var sjuk och skadad och funderade på att lägga av med simningen innan han la om kosten radikalt (blev bland annat vegetarian och sa hej då till socker, vetemjöl, mjölkprodukter, mm) och istället blev en av våra främsta simmare och var med på fem OS.
Så läste jag ett intressant blogginlägg (http://mikaelsahlberg.com/2013/01/07/kenya-del-3-vad-ater-en-san/) av den mycket duktige landslagstriathleten Mikael Sahlberg som nyligen var på träningsläger i Kenya. Där kunde han inte bara konstatera att han blev ifrånsprungen till höger och vänster utan att de kenyanska löparna inte direkt följde någon kostplan à la LCHF. Till exempel dricker de rätt mycket te med fem eller sex skedar socker per kopp. Jag tar det en gång till: fem (5) eller sex (6) skedar socker per kopp! Undrar just vad sockerhatarmänniskorna som citerades i början av texten skulle tycka om det? Nu kan man säkert invända att de kenyanska löparna skulle springa ännu mycket fortare om de bara slutade med sockret som ju uppenbarligen ska ge dem inflammationer och gör dem allmänt hängiga. Men om man till exempel tittar på de 20 snabbaste tiderna på maraton under 2011 så var samtliga av kenyaner. Så uppenbarligen gör de något rätt. (Mer om kenyaners överlägsenhet kan du läsa i det här blogginlägget: ”Norrmän – vinterns kenyaner”).
Nu finns det en lång rad olika förklaringar till de kenyanska löparnas framgångar. Några tar jag upp i det nyss nämnda blogginlägget om norrmän, andra är att i princip samtliga av de duktiga löparna är uppväxta och tränar på hög höjd. Ytterligare andra förklaingsmodeller är att man har konstaterat att deras underben är lättare än européers. Det finns ett gäng till och man har även noga undersökt hur de tränar och vad de äter.
Hittade en artikel som faktiskt beskriver vad de kenyanska elitlöparna i regel äter (artikeln byggde bland annat på den här studien: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15657475). Tänkte därför återberätta det här så du själv kan pröva om det är något för dig.
Basen består av grönsaker, bröd, ris, potatis, gröt, kål, kidneybönor, socker, te, mjölk (mjölk som kom trea på listan över hemska livsmedel i sockarhatarnas samtal jag hörde) samt ugali som är en sorts majsgröt (å nej, majs som har har så högt GI). De tar inga kosttillskott eller vitaminer av något slag. 76 procent av det dagliga kaloriintaget består av kolhydrater (hej LCHF-kramare).
Ugali står för cirka 24 procent av det dagliga kaloriintaget och socker för för 20 procent, ofta i form av te med fet mjölk och mycket socker direkt efter ett träningspass.
10 procent av kalorierna kommer från protein och proteinet kommer främst från mjölk, ugali, ris och bönor. De äter i regel väldigt lite kött.
Typ så. Nu är det bara att prova.
Vill du veta hur man gör den magiska gröten ugali?
Gör så här: häll majsmjöl i en kastrull med kokande vatten. Blanda ordentligt. Koka sju minuter till.
Var det för svårt?
Kolla på videon här nere då.
Smaklig måltid!
Relaterade artiklar:
”Vitt bröd och chips kan vara bra mat”
”Det är olika”