Fått order om att köra rehab för någon kroppslig skavank? Då gissar jag att du började väldigt duktigt och gjorde dina övningar till punkt och pricka i säkert både en, två eller tre dagar. Du vill ju bli skadefri så snabbt som möjligt. Men av någon märklig anledning är det nästan obegripligt svårt att köra rehab så ofta och mycket som man bör. Men förtvivla icke. Här är mitt bästa tips för att det verkligen blir gjort.

I den bästa av världar blir man aldrig skadad eftersom man är så otroligt duktig på att hålla koll på teknik, styrka, rörlighet och att aldrig gå över gränsen för vad som är ”för mycket” när det gäller volym och/eller intensitet. I verkligheten funkar det inte så. Plötsligt börjar vårsolen värma och sopmaskinerna tittar fram och löpningen som under vintern känts så tung blir plötsligt väldigt rolig så du måste springa nästan varje dag. Eller när du nu gått på semester och plötsligt får både tid och ork att springa mer än de där två till tre gånger i veckan som gällt under den hektiska jobbperioden före semestern. Hepp, så blir det för mycket av det goda.

I rehab-träsket på grund av fotboll med barn på blött gräs. Bilden från sommarens träningsresa till Mallorca som fick degraderas till semesterresa pga löp-, sim- och cykelförbud.

Ganska ofta träffar jag personer som har lite ont någonstans. Det är löparknän, hopparknän, ont i höften, i ländryggen, i fötterna, i ljumskarna, i hälsenorna, i vaderna eller var det nu råkar sitta. Brukar då fråga om de gör något åt sina problemområden. Svaret är ofta nej. En del försöker bara att ignorera det onda medan andra faktiskt har träffat en naprapat eller sjukgymnast eller liknande som givit dem övningar och instruktioner för att sluta ha ont. ”Gör du dina övningar då?”, brukar jag fråga. Och nästan alltid är svaret: ”Nej”. Gärna sagt med samma lite skamfyllda ton som man har när tandläkaren frågar om man använder tandtråd.

Det är jättesvårt att bibehålla sin entusiasm för rehab-övningar (och för att använda tandtråd). Det spelar ingen roll hur gärna man vill bli bra, det går liksom inte bara. Jag har dessvärre inte något magiskt piller som gör det kul. Har bara en enkel tankeövning som så klart inte funkar för alla men som förhoppningsvis kan göra så att du blir lite mer uthållig med de genomtråkiga övningarna.

Börja med att fundera på varför du vill bli skadefri och kunna springa obehindrat igen. Har du en tävling som mål? Eller är det mest för att kunna fortsätta springa eftersom du verkligen gillar det? Så väljer du ut en extremt positiv bild du kan ha i huvudet som hänger ihop med ditt mål. Det kan vara hur du känner dig jättestark och passerar massor av människor på vägen upp mot Sofia kyrka under Midnattsloppet. Kom ihåg att ha med mängder med detaljer. Sommarmörkret, marschallerna som kantar gångvägen upp, värmen från asfalten som dröjt sig kvar, ljudet av de övriga löparnas steg och andetag, smaken i munnen av sportdryck från förra vätskestationen.

Så ställer du in alarm på din telefon när du ska göra dina övningar, en gång om dagen, två gånger om dagen eller vad du nu fått för instruktioner. Glöm att du ska göra dem när du får tid. Det kommer alltid finnas något annat att göra som är viktigare än aptråkig rehab. Därför sätter du alarmet. Det första du gör när det ringer (gärna med en helt ny signal) är att du blundar och tänker på just din målbild med alla detaljer. Sedan gör du övningarna. Inget ”jag ska bara skriva klart det här mailet” eller ”jag bara dricka upp kaffet”. När du ringer blundar du, förflyttar dig mentalt till din bästa springplats och gör övningarna. Punkt! Med lite övning är tanken att du ska börja förknippa larmsignalen med den positiva målbilden. Då kommer det bli mycket lättare att faktiskt nästan börja se fram emot att det ringer så du för några ögonblick får blunda och för att i tanken lämna vardagen och vara på en mycket trevligare plats.

Det kan så klart vara något helt annat än ett lopp du använder som positiv målbild. Hur det känns när du på sommarlätta ben i solnedgången/soluppgången springer förbi den där sjön på landet medan göken gal eller hur det känns att springa utan t-shirt över Sound-of-Music-ängar med den där snyggingen från ekonomiavdelningen eller precis vad som helst. Det viktiga är att signalen och dina övningar associeras med det positiva så att det blir av. Och genom att telefonen ringer är det svårare att smita.

Lycka till och ha så kul!