Efter att ha sett ännu ett inlägg på sociala medier om att löpare ska sträva efter att röra sig så lite som möjligt upp och ner och som ”bevis” publicerat en film på en elitlöpare där det dragits en linje vid löparen huvud där det ser ut som om det rör sig väldigt lite i höjdled tänkte jag nu förtydliga hur det funkar.

När man springer rör sig tyngdpunkten i en båge. Om vi jämför det här med när man kastar diskus kan tre kast med exakt samma kraft komma olika långt beroende på vinkeln av kastet. Man kan kasta för lågt, för högt och precis lagom. I löpning vill vi ha rätt vinkel då man kommer längst vid samma kraft, allt annat är slöseri. Om du och jag lägger precis lika mycket kraft i ett steg är det för mig självklart att det är bättre om jag kommer lite längre än du eftersom det betyder att du måste spendera mer energi per kilometer. Har man en för flack rörelse framåt kommer man kortare vid samma kraft. Att denna självklarhet inte är självklart när det gäller löpning är dessvärre uppenbar när man ser hur många som på YouTube och Instagram, mm, påstår att man alltid ska sträva efter att röra sig så lite upp och ner som möjligt.

Det som kostar energi är tyngdpunktens (TP) rörelse. Tittar vi på basketspelaren på bilden till vänster högst upp på sidan ser vi att TP rör sig i en båge och flyttar på sig i kroppen när knävinklen ändras. Benändringen gör dock att huvudet är på samma plats. Om en löpare får upp händer och fötter rätt tajmat (bilden längst till höger) ser huvudet ut att vara stilla. De kan då se ut att inte röra sig (dvs huvudet) i höjdled så mycket men ändå röra TP rätt mycket upp/ner. Men det är flyttandet av TP som kostar energi och den rör sig i samma båge oavsett benvinkel. Dessutom ger rörelser nedåt efter att man satt foten i marken ett annat intryck av rörelse och tyngd jämfört med rörelser uppåt efter frånskjutet. Två exakt lika stora rörelser i höjdled kan alltså ge helt olika intryck av hur stora de är.

På bilden i mitten högst upp på sidan kan du även se hur TP flyttar sig både i höjdled och framåt/bakåt beroende på positionen av armar och ben. Så tänk på det nästa gång du ser någon peka på en elitlöpare huvud och påstå att det är bevis för att man ska röra sig så lite upp/ner som möjligt.

Jag har ju dessutom själv gjort ett fler mätningar av elitlöpares rörelse upp och ner med en exakthet på en tiondels millimeter så jag vet faktiskt exakt hur mycket det är.

Bilder från Rolf Wirheds utmärkta bok om biomekanik för idrottare. Fotot har jag tagit.