Såg en grej om ”Nora-Anna” imorse. Tänkte: ”trots att den här historien berättas lite då och då kan man nog aldrig lyfta fram den tillräckligt mycket. I alla fall tills Anna Larsson är lika välbekant som Gunder Hägg. Hon var obesegrad på 800 meter under hela sin karriär, svensk mästare 1943–1949, slog fyra världsrekord och var den första kvinnan som sprang ett ärevarv på Stockholm Stadion.
Anna Larsson föddes i Nora och i en tid då i princip alla idrottare fick smeknamn i pressen blev hon Nora-Anna med hela svenska folket. Uppväxt på en gård utanför Nora fick hon som 21-åring frågan om hon ville springa SM i Göteborg. Och det gick helt okej i SM-debuten. Hon vann med 8 sekunder(!) och slog nytt svenskt rekord. Hon vann alltså SM på 800 meter sju år i rad och henne svenska rekord, 2.13,8, som hon slog på Stockholm stadion 1945 stod sig i 24 år, dvs fram till 1969. Som världsrekord stod det till 1950.
Just det loppet på Stockholm Stadion blev historiskt på flera sätt. För det första var det även världsrekord. För det andra fick hon som första kvinna springa ett ärevarv. Idag låter det så klart helt absurt att kvinnor inte sprang ärevarv i samma utsträckning som männen. Men det här utspelar sig alltså i en tid då kvinnor ansågs för veka för att springa något så jobbigt som 800 meter. Inte ens Nora-Annas pappa gillade att hon tävlade och sprang omkring i så där korta byxor. 800 meter för kvinnor fanns inte på OS-schemat förrän 1960. Och trots tre världsrekord på mindre än tre veckor 1945 fick hon inte Svenska Dagbladets bragdmedalj. Så det här med att hon faktiskt fick springa sitt ärevarv på Stadion inför stående ovationer är större än man tror.
1949, när Anna Larsson var 27 år gifte hon sig och avslutade i samband med det sin löparkarriär. Hon levde sedan med sin make på deras gård utanför Nora och avled 2003 vid en ålder av 81 år.
