Man behöver inte färgglada affischer eller tjocka läroböcker för att studera hur kroppen fungerar. Det är bara att se sig om lite så finns det massor att upptäcka.
På den här bilden kan man se tydliga skillnader i styrka och rörlighet mellan en tanzanier som har spenderat hela sitt liv till fots i djungel och på savannen och två vanliga svenskar. Alla tre är på ungefär samma ställe i steget. Tanzaniern, som går längst fram, har en utmärkt hållning, en fantastisk aktivering av stora sätesmuskeln (skinkan) och en mycket fin rörligheten i höften.
Den unga kvinnan på mitten har svårare att aktivera sin sätesmuskel vilket bland annat visas genom att tårna på vänsterfoten har vridits in vilket beror på att knät har fallit in vilket i sin tur beror just på en försämrad aktivering av nämnda sätesmuskel.
Mannen längst bak har inskränkt rörlighet i höftböjarna (både de inre, psoas major och illiacus, och framsida lår, rectus femoris) vilket vi ser genom att hans lårben i princip är helt vertikalt när tårna är på väg att lämna marken. Jämför gärna med tanzanierna längst fram som får till en fin höftextension, dvs att han kan driva foten längre bak bakom kroppen, något som är ett måste om man till exempel vill kunna springa snabbt. De två icke-tanzanierna är inte bara mindre effektiva när de går och springer utan har också en ökad risk för olika typer av löprelaterade sakdor på grund av sina begränsningar.
Det finns också en tydlig skillnad i övre delen av ryggen och axlarna där mannen längst fram har en mycket god hållning, ungefär som om han rider en dressyrtävling. De två andra saknar god stabilitet och har därför sluttande och framåtroterade axlar som följd av mångårigt övande av detta sittandes framför bärbara datorer.
Slut på lektionen.
