Idag tagit bilder åt tidningen Runner’s World till min artikel om skor med kolfiberplatta. Har då med en kortare del om det amerikanska löpskomärket Ampla som för några år sedan var på gång med något innovativt som ingen provat varken före eller efter. Deras kolfiberplatta gick längs hela sulan men under framfoten var en tunga av kolfibret nedfälld. Tanken var att den lilla ”trampolinen” som bildades skulle laddas med energi vid landning och sedan fjädra ifrån och ge skjuts framåt. Ampla visades upp för branschen på en mässa i Texas i december 2014. Knappt ett år senare var det dags för lansering och första skeppslasten till löpskobutiker. Men då gick moderbolaget i konkurs så det blev inga leveranser. För att få in pengar till en eventuell nystart såldes de 2000 par som tillverkats och jag lyckades knipa ett par, vilket jag, enligt ett mail från Ampla, var den ende i Europa att göra. Hurra! Tills jag provsprang. Utan en mjuk och studsig mellansula, som dagens kolfiberplatteförstärkta skor som Nikes Next% och Hokas CarbonX, var de lika mjukmysiga att springa i som träskor. Rejält tunga var de också. Någon hjälp av ”trampolinen” kände jag heller aldrig. Tror mycket föll på att olika löpare måste ha olika mycket styvhet sin trampolin, precis som att spannet på längdskidor måste anpassas efter ägarens vikt, teknik och styrka. Å andra sidan tycker jag nog att alla gränser för fusk har passerats om man hade kunnat specialbeställa trampolinskor anpassade för min vikt och fart, något jag tycker man även kan diskutera när det gäller den kommande utvecklingen av löparskor. Hur mycket ”hjälp” ska en sko kunna ge innan det räkas som fusk? Spännande nog slogs det världsrekord på maraton med en sko med kolfiberplatta redan 2003. Men då blev det varken hype eller tal om fusk.
Tidningen med en lång artikel om löparskor med en inbyggd kolfiberplatta kommer till prenumeranterna i slutet av september 2019.
Här nere ser du i slowmotion hur det ser ut att springa med skon. Det är möjligt att det ser ut som om man får hjälp av ”trampolinen”, men det kändes verkligen inte.