Det är lätt att ta den enkla vägen. Att springa där man får känna sig snabb istället för tung och trög. Men vill du utvecklas som löpare är det ofta ett sämre val.
Ta en titt på bilden här nedan och fråga sedan dig själv: Var ska du springa, vid röd eller grön pil?
Det kan absolut finnas fördelar med att springa på gångbanan (röd pil) där man lätt kan få upp ett bra tryck i steget. Men allt för många motionärer väljer det oftast det lättaste alternativet. Istället för att springa på en gångbana kan man oftast springa lite bredvid. Och det helt oavsett om det är snö eller leriga grästuvor där. Ju mjukare och knöligare och besvärligare underlag desto hårdare får du jobba för varje meter vilket kommer dessutom att förbättra muskelstyrka, stabilitet i bål och leder och gör dig till en bättre, starkare och snabbare löpare.
Även när du springer i skogen kan du välja ett jobbigare allternativ. Istället för att springa i ett elljusspår kan man faktiskt springa 10 meter bredvid spåret. Mjukt blåbärsris, stockar, lågt hängande grenar – allt är där för att göra dig starkare på en rad olika sätt.
I fallet som på bilden här ovan fick jag springa i snö minst upp till knäna (man ser mina spår). En annan löpare som varje vinter sprang väldigt mycket i djup snö, ibland upp till midjan, var Gunder Hägg, uppväxt i snörika Jämtland (inga andra jämförelser i övrigt). Det var möjligen inte enda orsaken till hans framgångar. Men det verkar inte som om han tog någon större skada av det hela då det gick rätt okej för karln. Till exempel vann han 1942 samtliga 33 (!) lopp han ställde upp i och slog 10 världsrekord inom loppet av 80 dagar.
Så till den viktigaste frågan, springer du vid röd eller grön pil på nästa runda?
