Inte konstigt att det heter ”gubbvad” när man får en bristning i en vadmuskel av sin löpning. För även om både kvinnor och yngre löpare kan drabbas ökar riskerna ju äldre du är och det är främst män som drabbas.
Nu är inte ”gubbvad” direkt den vetenskapliga termen för den åkomma som drabbar rätt många löpare. Det handlar alltså om en bristning i en vadmuskel. Men precis som jag skrev i ingressen ökar risken när man blir äldre samt att män är överrepresenterade i skadestatistiken även om det alltså ibland även drabbar både yngre och kvinnor.
Att vaderna går sönder ibland är inte konstigt. I en studie från November 2016 (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27327033) konstaterar man till exempel att under löpning så arbetar muskler som sträcker vristen (dvs främst vaderna) mycket närmare sin maxkapacitet än muskler som sträcker knät (sträckning av vrist och knä är ju en del av frånskjutet). Ju närmare maxkapaciteten muskler måste jobba desto större risk för skador.
Att musklerna som sträcker vristen får jobbar hårdare än de som sträcker knät är kanske inte så konstigt om man vet hur ett ben ser ut. Det är ju betydligt mycket mer muskler på framsida lår (knästräckarna) än vad det finns vader.
Men nu vet vi i alla fall det – vaderna jobbar i regel ganska hårt när man springer. Då går vi vidare till en studie som tittat på vilka muskler som främst är orsaken till att man springer långsammare när man blir äldre. Visst finns det andra orsaker än rent muskulära som gör att löpningen inte går i samma fart när man är 60 som när man är 25, men om vi håller oss till arbetsinsatsen av berörda muskler så menar författarna av studien ”Which muscles compromise human locomotor performance with age?” att det just är vaderna som står för den stora försämringen som får tiderna att bli allt sämre i och med stigande ålder.
Det finns två vadmuskler i varje ben. Den ena sitter ovanpå den andra. Den understa av de två (soleus, bullen vid siffran 1) har sitt ursprung precis under knävecket medan den övre (gastrocnemius, bullen vid siffran 2) har sitt ursprung ovanför knävecket. Båda fäster i hälsenan. Bild från styrkeövningen på filmen längre ner.
När man blir ”äldre”, vilket i just det här fallet betyder från ca 50 år och uppåt, tappar man muskler. Med hjälp av styrketräning kan man givetvis minska förfallet men i regel blir det allt svårare att bibehålla sin muskelvolym när åren tickar på. Det är också därför som tung styrketräning är så viktigt för äldre idrottare. Dessvärre brukar de flesta löpare sluta med styrketräningen och de tyngsta backintervallerna när de blir äldre och istället ägna sig åt löpning på lite längre sträckor i en lagom maklig fart och utan så många höjdmeter, vilket alltså är helt tvärt om mot vad de behöver som mest (men glöm inte bort att även återhämtningstiden ökar när man blir äldre).
Musklerna försvinner dock inte lite hur som helst. Det är främst muskler med snabba muskelfibrer som förtvinar mest. Om vi då tar och tittar på hur en vad ser ut så består varje vad av två stycken muskler per ben. Den ena sitter ovanpå den andra. Båda slutar i hälsenan men den understa av de två, soleus, sitter fast precis under knävecket medan den övre, gastrocnemius, sitter fast strax ovanför knävecket. Soleus består mer av långsamma muskelfibrer medan gastrocnemius har en större andel snabba fibrer. Och som jag skrev är det i regel med snabba fibrer som försvinner först när man blir äldre. Då är det heller inte så konstigt att bristningarna oftast kommer i ovanliggande gastrocnemius med sina snabba fibrer.
Tänk om det nu var så fiffigt att du bara kör dina styrkeövningar för vaderna så att du aldrig kommer att få några bekymmer av åkomman med det lite förnedrande namnet ”gubbvad”. Men så enkelt är det så klart inte. Det kan absolut hjälpa med styrkeövningar som excentriska tåhävningar eller den statiska varianten som finns på film här nedan.
Men bristningen kan även uppstå på grund av dålig aktivering av sätet eller stelhet i ryggen som påverkar nerverna som styr vadmusklerna. Det kan också vara så enkelt att du är lite mer otränad än vad du inbillar dig och att du med lite trötta muskler med dålig blodgenomströmning som inte alls är starka nog att ta emot den lite för plötsligt ökade belastningen som kommer när ”periodlöpare” plötsligt får för sig att göra ett ordentligt ryck med sin träning, till exempel när det börjar bli vår och de första snödropparna tittar upp. Eller så är det något annat. Kroppen är en komplicerad maskin.
När jag skriver det här har det just fallit rätt mycket snö där jag bor. Kommer därför att tänka på att just det här med snö faktiskt kan kopplas till en ökad risk för bristningar i vaderna. Men det skrev jag om redan för fem år sedan och det kan du läsa här: ”Akta vaderna i snömoset”.
”Jag har haft kronisk benhinneinflammation i flera år och inte kunnat springa mer än två gånger i veckan. Nu känns det ingenting”.
Fredrik F, två veckor efter en träff med Spring Snabbares Fredrik Zillén
Fler citat från nöjda kunder hittar du här!
